Efter att ha fotat räven för första gången blev jag såklart nyfiken på om den hade en rävlya i närheten där jag hade sett den. Jag började gå i området ofta för att leta efter spår kånkandes på mitt stora 600 mm objektiv, men det var inte den lättaste i terräng med våtmark och snåriga buskar. Jag började tvivla på att det skulle bo någon räv där.
Det var nästan som att den satte sig vackert för att den ville vara med på bild.
Men en dag i mitten på juni när jag gick in i skogen hörde jag ett slags ”jamande” inne från det området där jag sett räven en gång. Jag tyckte att det verkade konstigt att en katt skulle var där och jama så högt så jag blev nyfiken och begav mig mot ljudet.
Ljudet tystnade när jag närmade mig och jag visste ju inte riktigt vad jag letade efter. Jag försökte söka av området så gott jag kunde. Tillslut såg jag i ögonvrån något som rörde sig på en brant slänt utanför skogen där jag befann mig. Jag kunde knappt tro mina ögon när jag såg att det låg en liten söt rävunge i solen alldeles ensam!
Det var mycket vegetation mellan mig och rävungen och säkert 50 – 80 meter mellan oss. Jag började fota och den tittade nyfiket på mig. Efter en liten stund reste den på sig och började gå mot mitt håll. Mitt hjärta stannade nästan. Vad skulle jag göra nu? Tänk om rävungen kom fram till mig? Skulle jag få en arg rävmamma efter mig då? Men efter några meter satte den sig så fint ner och tittade mot mig och jag passade på att ta några foton till. Efter en liten stund började den gå emot mig igen och då beslöt jag mig för att det var dags att gå och lämna den i fred.
Efter några promenader förbi platsen där jag mött rävungen under de efterkommande dagarna hittade jag till sist lyan några meter in i skogen. Den låg vid ett stenröse och platsen låg bara några meter ifrån där jag hade sett rävmamman första gången insåg jag.
Upplevelsen med att hitta först rävmamman, sedan rävungen och till sist även rävgrytet placerar sig lätt in på en topp 5 bästa fotoupplevelser (och naturupplevelser) som jag har varit med om i mitt liv! Jag hoppas på många fler spännande möten med rävar framöver.
Såhär låg rävungen när jag först fick syn på den.
Sen blev den nyfiken och började gå mot mitt håll.
Det här är rävlyan som jag tillsist hittade.
Jag och mitt ”lilla” objektiv.