Johanna Kindbergs naturfoton

Det här med att ställa upp och vara med på foton åt sig själv för ett bättre syfte är långt i från det bästa jag vet. Jag står ju (som ni kanske redan förstår) helst bakom kameran och fotar andra. Men häromdagen hände äntligen det som jag dragit mig för i ett par månader nu. Dagen kom då jag faktiskt var tvungen att sparka ut mig själv i skogen för att ta ett självporträtt till den här hemsidan. Det börjar nämligen bli lite ont om tid innan världen ska får se den.

Vilken otrolig tur jag hade med vädret. Det har varit strålande sol i ungefär hela maj men just den här dagen gick solen äntligen i moln för att ge mig lite bättre förutsättningar att jobba med och inte ge varenda rynka i ansiktet ett ännu starkare uttryck i mitt porträtt. Tack moder natur för det!

Det här med att fota sig själv är lättare sagt än gjort. Jag tyckte ändå att jag hade en bra plan innan om hur jag skulle gå till väga för att genomföra det. Jag hade med mig två stycken kameror. Min ordinarie kamera som jag skulle ”posera” med för att ge ett någorlunda ”professionellt” intryck och min lilla kamera som skulle användas till att fota mig. Den idén sket sig direkt då min lilla kamera helt vägrade att kommunicera med min mobiltelefon (som jag skulle använda som en fjärrkontroll).

Så ja det vara bara att acceptera att den lilla kameran vann matchen om att få vara med i fotot.

Det här med att använda mobilen som fjärrkontroll medförde tre stora problem för mig. Ett: jag måste försöka dölja den samtidigt som jag fotade mig själv. Två: det visade sig att räckvidden inte var särskilt lång så jag behövde vara ganska nära kameran för att ens få kontakt med den. Tre: Jag kan göra ganska många saker samtidigt, men att gömma mobilen på samma gång som jag skulle trycka av och dessutom försöka le och se ut som mitt ”bästa jag” blev en helt ny nivå av ”bollar i luften”!

Hur som helst tog det en hel drös försök (och diverse svordomar) innan jag lyckades få till något som jag skulle kunna med att visa upp här och där jag faktiskt tittade in i kameran och inte ner i mobilen.

Väl hemma framför datorn upptäckte jag att någonting stack ut i min tofs på huvudet och det syntes på varenda bild. Jo det var ett långt tallbarr när jag kände efter och ja den satt fortfarande där. Lite passande ändå med tanke på mitt stora intresse för naturen.