I våras satt jag en kväll och kollade på Instagram och fick där se hur min mentor Magnus kunde fota en räv direkt från sitt toalettfönster. Jag sa till min man att jag så innerligt önskade att jag också kunde få fota en räv någon gång. Dagen efter gick jag ut i skogen som vanligt med min kamera för att söka efter något att fota. Jag tyckte mig se ett rådjur och följde efter in bland ett ganska buskigt och blött område i skogen. Ingen lycka med rådjuret men jag fick en känsla av att jag inte var ensam där inne i snåret och att någon betraktade mig.

Foto på räven som höll mig under uppsikt där inne i snåret.

Min uppmärksamhet fastnade vid en gammal stenmur och först trodde jag att det var en hund som stod där och spanade på mig. Jag tog upp mitt 600 mm objektiv och försökte få fokus på djuret. Det var inte  det lättaste eftersom det var mycket kvistar och buskar i vägen och jag var ganska ovan vid mitt stora objektiv. Men till sist lyckades jag och tror ni jag blev förvånad? Där stod en räv och tittade nästan lite pillemariskt på mig som att: ”Ja men här är jag ju som du önskade, ta en bild nu då!”

Jag började fotografera och försöka hitta bra vinklar för att lyckas sätta fokus på räven. Samtidigt började jag fundera på om jag borde bli rädd? Rävar är ju trots allt ett rovdjur och jag visste vid det här tillfället inte någonting om rävens beteende. Min puls var hög och jag hade mycket pirr i magen. Räven verkade inte det minsta rädd för mig utan mest nyfiken. Jag bytte försiktigt position några gånger för att försöka få bättre bilder. Räven stod fint kvar vid sin plats bland stenarna. Tillsist var det jag som lyckligt sa tack och hej till räven och gick därifrån eftersom jag inte ville störa den mera. 

Jag fick inga kanonbilder på räven den här gången men jag var oerhört lycklig ändå. Det var en magisk känsla att komma i närkontakt med det här djuret och nu visste jag att den bodde här i vår skog i Öjersjö.