Jag for till Wien för att leta upp Zentralfriedhof kyrkogårdens minsta väktare, den vilda och utrotningshotade europeiska hamstern som lever där. Till min glädje fann jag så mycket mer än små söta hamstrar bland alla gravarna. På en plats som är fylld med död upptäckte jag också så otroligt mycket liv. Tusentals fjärilar som levde av alla gravblommorna, rådjur som vilade rofyllt i skuggan av gravstenarna, ekorrar som lekte i träd och på gravar, mängder av sjungande fåglar och så naturligtvis de otroligt söta hamstrarna.

Första dagen gick jag upp tidigt och tog en Taxi till den stora kyrkogården Zentralfriedhof som breder ut sig över 200 hektar. Jag hade ingen egentlig plan när jag började promenera i den enorma kyrkogården, mer än att försöka vara vaksam på rörelser och hål i marken. Turen var på min sida den här morgonen och redan efter 10 minuter såg jag en hamster som hade ett hål bakom en gravsten. Jag fotade den en stund och kände hur pressen lättade från mina axlar att jag nu faktiskt hade hittat en vild hamster som jag var här för att leta upp. Upprymd vandrade jag vidare in i den enormt stora kyrkogården.

Det var full aktivitet på kyrkogården av både besökare och de som arbetade där trots att det var tidigt på morgonen. Jag promenerade med min tunga ryggsäck och min kamera med 600 mm objektivet i handen och sökte mig bort från människorna. Jag mötte ekorrar, rådjur och fåglar under min promenad, men såg inte skymten av några fler hamstrar. Det gjorde mig inte så mycket eftersom hela kyrkogården var en så mäktig plats att befinna sig på och jag saknade inte motiv att fotografera. Men efter några timmars promenad i värmen med all tung utrustning började jag bli lite trött och desperat efter att hitta en hamster igen. Jag försökte ta hjälp av ChatGPT (som alltid är lika optimistisk vad man än frågar) för att se vart jag skulle leta. Hamstrar är nämligen som mest aktiva på kvällen, natten och tidig morgon. Så ju mer klockan blev desto mindre chans var det att se en. Till sist snubblade jag nästan på en hamster som sprang ner i sitt hål ute på en äng. Jag satt vid det hålet en lång stund men den dök inte upp igen. Det kändes i alla fall hoppfullt inför morgondagen då jag nu hade två aktiva hamsterhålor att gå tillbaka till.

En liten hamster bland gravstenarna på kyrkogården Zentralfriedhof i Wien.

Andra dagen åkte jag ännu tidigare till kyrkogården och chansade på att jag skulle kunna gå in (den officiella öppettiden är klockan 7:00) och till min lättnad var det bara att promenera in genom grindarna. Det regnade och jag såg inga människor där den här morgonen (kanske för att det var tidig lördagsmorgon). Min plan var nu att sitta still vid det första hålet som jag hade sett en hamster vid dagen innan. Som tur var fanns det en tät och stort träd en liten bit från hålet som jag kunde sitta under eftersom det stundvis regnade mycket. Jag hann inte vänta särskilt länge innan hamstern dök upp för att äta. Det blev många timmar på den här platsen. Det visade sig finnas flera hamsterhålor runt omkring där jag satt och jag såg några andra individer också. Det var tur att jag fick lång tid och många fotomöjligheter för det var väldigt svårt att fota dess små snabba djur. Hamstrarna är otroligt rädda av sig och minsta lilla rörelse så kilade de ner i sina hålor igen. När de var ute rörde de sig väldigt snabbt och de är ju inte så höga så de var väldigt svårt att få fokus på dem bland allt gräs som var i vägen. Det blev otroligt mycket bilder utan skärpa och med hamstern ur fokus.

Till slut var jag i alla fall nöjd med mitt utbud av bilder och bestämde mig för att röra mig bort från den här platsen och ironiskt nog såg jag nu hamstrar nästan överallt. Det var en otrolig skillnad från dagen innan. Nu kom det hamstrar och kilade över vägen där jag gick. Som ni kanske anar blev en helt fantastisk förmiddag på kyrkogården. Vid 11 tiden bestämde jag mig för att bryta upp och åka tillbaka till hotellet då det var strålande sol och väldigt varmt.

Egentligen hade jag tänkt ägna lördagseftermiddagen åt att turista i Wien. Men efter ett tips om söta jordekorrar (Ziesel) från en annan fotograf på Instagram packade jag min fotoväska och for i väg i en taxi till parken Blumengärten Hirschstetten. Det beslutet ångrade jag inte! De små jordekorrarna var otroligt söta och charmiga att fotografera. Trots att det var otroligt varmt och svetten bara rann på mig blev jag kvar där i flera timmar innan jag tog tåget tillbaka till hotellet.

Sista morgonen innan jag skulle resa tillbaka till Sverige gick jag upp ännu lite tidigare och var på kyrkogården vid halv sex på morgonen. Men det var nästan som om alla djur och hamstrar hade tagit en välbehövlig sovmorgon den här söndagen. Jag satt vid ett aktivt hamsterhål väldigt länge utan att det rörde sig någonting. Jag provade andra hål men det var lika dött där. En halvtimme innan jag skulle åka tillbaka till hotellet vaknade äntligen en hamster och det blev några fler foton innan avresan hem till Sverige.

Allt som allt är jag otroligt nöjd med resultatet av min fotoresa och jag fick uppleva så mycket mer än jag hade vågat hoppas på. Det är omöjligt att vara på en kyrkogård utan att börja reflektera över döden och livet. Alla dessa gravstenar som vittnar om människor som levt här en kort stund på jorden, men som inte längre finns kvar, berörde mig djupt på ett fint sätt. Mitt motto som jag har att: ”Varje dag är en gåva!” förstärktes ännu mer och det tar jag med mig hem (utöver alla 8000 foton som jag tog också).

Här nedan finns lite bilder från min resa. Kamerabilder blandat med några mobilbildet. Klicka på en bild så blir det lättare att navigera mellan dem.