Första helgen i mars var det fint men blåsigt väder och jag frågade min 6-åriga son om han hade lust att ta en promenad i skogen med mig. Han var genast på och ville att vi skulle spåra vilda djur. Helst ville han se en räv, en älg eller en varg för det hade han aldrig gjort innan.

Nyfiket och orädd tittade rådjuret på mig medans jag fotade den. Sen gick den rakt emot mig. Några meter bort bara svängde den av och försvann.

Vi gick till skogen och han tog det hela mycket seriöst (självklart jag också). Vi skulle inte prata utan fick bara göra tecken till varandra. Vi smög så gott vi kunde bland de prasslande löven för att inte skrämma något djur. Eftersom jag vet sedan innan vart rådjur gillar att vara så styrde vi mot den platsen, men jag trodde faktiskt inte att chansen var så stor att vi skulle se något djur där mitt på dagen.

Men till vår glädje hade vi faktiskt turen att upptäcka ett rådjur lite längre in i skogen som låg och vilade mellan två träd (det hade kunnat bli en fantastiskt fin bild om jag hade haft kameran med). Det blåste en hel del men i rätt riktning så att inte rådjuret kände vår lukt eller hörde oss.

Min son blev såklart jätteglad och vi stod länge där och betraktade rådjuret och vi upptäckte att det inte var ensamt utan det fanns tre till längre in bland buskarna. Det var verkligen en fantastiskt fin naturupplevelse och jag var så glad att få dela den ihop med min son. Jag tror att han alltid kommer att minnas den stunden. Och kanske har den här upplevelsen fått honom att börja älska naturen lika mycket som jag gör.

Efter ett tag gick vi därifrån och rådjuren hörde oss då och började gå mot motsatt håll. Efter en tur till lekplatsen gick vi hem. Jag kunde dock inte sluta tänka på rådjuren och vilka fina bilder jag hade missat eftersom jag inte hade kameran med. Så jag beslöt mig för att chansa och gå tillbaka för att se om de var kvar.

Jag tog med mitt 100 – 400 mm objektiv och gick samma väg som jag och min son gjort tidigare för att förhoppningsvis möta rådjuren om de var på väg åt det hållet. När jag kom upp på kullen satte jag mig ner i blåbärsriset och till min stora lycka såg jag ett rådjur som var på väg rakt mot mig. Den stannade och såg skeptiskt åt mitt håll, sedan kollade den bakåt. Där kom hans kompis som självsäkert gick förbi det första rådjuret och började gå mot mig. Den stannade till några gånger och tittade nyfiket mot mig när jag fotade. Den fortsatte att gå mot mig och jag började undra om den skulle gå på mig! Men bara några meter ifrån mig svängde den av tvärt och satte fart mot ett annat håll. Kompisen följde strax efter.

Jag gick hem mycket nöjd och lycklig. Vissa möten men vilda djur glömmer man aldrig och det här var definitivt ett av dem som kommer att stanna kvar som ett fint minne och värma mitt hjärta.

Här nedan kommer några bilder från vårt möte med rådjuren. Klicka på bilden för att lättare kunna navigera mellan bilderna.